Så har året 2020 passerat förbi. Många har nog känt att det varit ett tufft år men ska jag bara se till mig själv och våran familj så känns det här året helt ok,  och jämför man 2020 med vårat 2016 eller ännu värre 2018 så finns det inte mkt att klaga på. Vi fick ställa in några resor och evenemang vi skulle på med vad är det jämfört med folk som förlorat sina nära, blivit långtidssjuka i covid, slitigt på sitt jobb eller blivit arbetslösa. Jag läste " Det här är inte året du får allt du vill ha. Det här är året du uppskattar allt du har" och tycker det är en bra beskrivning. Livet kan ta plötsliga vändningar och man lär sig uppskatta saker på ett helt annat sett, ödmjukheten har definitivt växt. Ta ingenting för givet, inte ens toapapper! 

För mig har det varit ett år där jag lärt mig en hel del om mig själv, och framför allt lärt mig att stressa ner. Jag är en person som vill ta vara på livet och gärna leva det i 180 men i år har man inte kunnat planera för mer än en dag i taget. Arvid och jag har tillbringat den största delen innanför dessa fyra väggar men ska man se det från ett verkligt perspektiv så tror jag inte vårat liv skulle varit så mkt annorlunda om vi inte haft pandemi eftersom vi ändå är rätt styrda av att killarna går i skolan. 

Det här året gav oss tid och reflektion och när man tillbringar mycket tid med en människa som mest säger ko, kaka, där osv så kommer funderingarna och jag har märkt skillnad på folks mående. I våras när pandemin slog undan benen på oss så blev vi enade. Människor man mötte på promenad höll avstånd men hejade glatt ändå, som att vi facade det här  tillsammans. Nu däremot när vi fick en värre släng och folk levt allt mer distanserat till andra människor  en längre tid så är det av förklarliga själ mer bitterhet. Ingen okänd hälsar på promenaden och i diverse forum på nätet kastas det skit på varandra bland alla dessa självutnämda experter . Att döma utan att veta hela bakrunden är ett stort fel vi människor gör oavsett om det gäller pandemin eller någon annan situation i livet. Vi behöver inte förstå eller hålla med varandra jämt men vi måste alltid respektera varann.  Resepkt är inte samma sak som att hålla med eller sluta kämpa mot orättvisor. Men man behöver heller inte alltid öppna sin mun för att tala om vad just jag tycker och tänker om saker. Vi måste även ha stor respekt för det här viruset för än är det en bra bit kvar på den här resan. Folk kan tycka och tänka om allt vi ändå lyckats göra i år men jag vet att vi har gjort det med största försiktighet. Ett nytt år kommer inte förändra det fakto att vi fortfarande lever med covid runt knuten. 

Men det känns som vi går mot ljusade tider. Vaccinet som börjas ges i dagarna, och jag hoppas att vi snart besegrat detta och då har jag lovat mig själv att inte göra saker sen. Gör det nu, vänta inte tills en 40 års dag på att förändra saker, gör det nu om du kan och framför allt krama din nära och kära. 

För mig innebär 2021 att jag avslutar ett stort kapitel i mitt liv, nämligen att min föräldraledighet är slut. Jag kommer aldrig någonsin få uppleva den här tiden igen. Det får mig att bara vilja lägga mig på golvet och gråta men jag unnar Jens den här fantastiska tiden som han har framför sig med Arvid tills augusti då det är dags att börja förskolan. Tacksamheten att vi kunnat vända på alla ören och låta honom vara hemma med oss i över två år. Men än har jag två månader kvar och den tiden ska jag njuta och inte fokusera på det faktum att vi snart är i ekorrhjulet igen.

Här är en återblick i året som gick.

Januari:

Vi började året med att åka ner och hälsa på Jocke, Pillan och barnen nere i vimmerby. Barnen bjöd på en fantastisk julshow. Sen åkte vi till Norrköping och bodde på hotell. Vi fick träffa bra läkare angående Albins knöl i knävecket.  AW i Bålsta med gamla jobbgänget samma dag som första konstaterade fallet av covid upptäcktes i Jönköpins län. Vi lärde känna en jättehärlig familj och mamman Nathalie och jag har verkligen byggt en fin vänskap detta år. 

Februari:

Vi fick ett fantastisk sportlov i kungsberget och fick åka lite skidor även om vi tog fel väg ner och jag skalade av mig huden på två av fingrarna. Men efter några månader fick jag tillbaka funktionen i dom. En resa att minnas då strömmen försvann i många timmar så vi fick värma Arvids mat över värmeljus men kungsberget som skötte allt exemplariskt och bjöd på grillade hamburgare i bäckmörker.

Albin, Joel, Arvid och jag åkte till Eskilstuna där bolibompa hade ett event i samband med melodifestivalen. Vi fick titta på sommarskuggan och vinka åt taurus. 

Mars:

Jag tog hem Joel från förskolan och hade honom hemma för att underlätta för fröknarna. Linda hade 40 års fest och vi turades om att bjuda  på tre rättersmiddagar här hemma i lag med killarna då pandemin började härja mer och mer här i Sverige. Vi tog nya passfoton för förhoppningen om att kunna åka till spanien i maj var ännu inte helt bortflugna.

April:

Vi hade objudna gäster i vårat garage som tog våra nya vinterdäck värda 20 000 kronor. Albin var iväg på magnetröntgen där de konstaterades att det rörde sig om en baker cysta i hans knäveck. Fortsatte att ha Joel hemma från förskolan. Vi  ställde in påskfirandet i Gränna och firade på hemmaplan.

Maj:

Joel fyllde 6 år och det skulle firats i Spanien men det gick bra att fira på hemmaplan också. Vi började och avslutade renovering av altanen och målning av huset. Joel gick i slutet av månaden tillbaka till förskolan för att avtackas.

Juni:

Vi firade 10 år som gifta på hemmaplan, då resandet blev inställt.  Ingen skolavslutning fick vi vara med på men vi åt tårta och njöt av att vi hade hela sommaren framför oss. Vi utmanade Nathalie, Dick och deras barn på kubb och hade med oss Norells mobila bar. Vi fick en magiskt fin midsommar.

Juli:

Arvid fyllde 1 år och det firades i Gränna. Vi kunde även åka på en mini semester där vi var i Kosta och sen några dagar på Öland, och vi valde rätt vecka och ställe för det var inte mycket folk alls. 

Augusti:

Fina dagar nere i Gränna där vi tog dagsutflykter till Borås djurpark och den blå lagunen i Motala. Vi åkte till Vimmerby för att träffa Karlssons och farmor. Joel skolades in i skolan och vi åkte till Visby. Albin blev utvald till att filmas i de nya utbilningsfilmerna som gjorde av svenska fotbollsförbundet. Ett års fotografering för Arvid som också började gå. Vi avslutade sommaren med att Tiny gear tour med Martin och Jens kom och spelade akustiskt på våran altan. Den dagen är verkligen en av årets ljusglimtar.

September:

Killarna fixade dejt åt mig och Jens och vi var på utflykter som vi fått tips på utav Nathalie. Joel började på handbollsskola.

Oktober: 

Vi hyrde ett hus i Orsa tillsammans med bror Fredrik och hans familj. Jens och jag firade våran 34 respektive 35 års dag. Pandemin ökade i högre takt och restriktionerna blev fler. 

November:

Jag fick äntligen spela in musik igen. Detta var den absolut bästa dagen på hela året! Joel tog sitt första simmärke.

December:

Albin fyllde 9 år. Jens och jag firade 16 år ihop. Vi fick en fin jul och ett besök på lassemajas lekpark.

Tack för att ni hängt med mig här detta året! Försök att inte se 2020 som ett år i mängden, försök se det som året där vi lärde oss att uppskatta saker. Gott nytt år! 

Kraaaam   (på distans såklart!)

/ A 

 

Mamma/mormor

31 december 2020 09:29

Fantastisk läsning,du skriver så kloka ord.❤ Så roligt att du gör böcker av din blogg,riktiga minnen.
Fina bilder också❤ Önskar ett riktigt GOTT NYTT ÅR 🎊🥳🎉💥🥂🍾❤❤❤❤❤

 

Lilla storebror

31 december 2020 10:12

Härlig sammanfattning på ett som sagt märkligt år. Nu blickar vi framåt mot ett grymt 2021, där vi kan umgås och mysa.. Gott slut och Gott Nytt År älskade sys med familj 😘 Kram Fredrik

 

Ida❤️

5 januari 2021 22:30

Så bra läsning, du är bäst❤️❤️ Längtar så mycket tills vi alla kan kramas igen❤️
Gott nytt år💕

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sist vi hördes så var ju frågan om Joel skulle orka med att laga mat då han haft feber dagen innan men han blev frisk och orkade genomföra den sista bjudningsmiddagen för varandra. Det var samtidigt dags för första mello deltävlingen. I denna famil...

2024 har startat men låt oss gå tillbaka ett steg till 2023.   Jag hade riktigt julkänlsa inför julen 2023. Ingen stress, ingen press och massor med snö. Jag verkligen njöt av lugnet trots att vi gjort annorlunda då Jens var ledig mellandagarna o...

Årets sista dag idag som skrivs ut 123123 om man hade bott i ett annat land . Enligt tradion så brukar jag sumera året här inne genom att gå tillbaka och se vad vi gjort.    Januari:   Vi började det nya året med att åka upp till kungsberget ...

I början på oktober så var vi syskonskaran med några av våra barn på AIK match. Jens körde gänget till matchen och åkte sen vidare till mulle meck parken och lekte.         Så har vi firat pappan i familjen som fyllde 37. Detta firades med ke...

Semestern är förbi och hösten med tillhörande vardagen är här. Jag vet inte vart tiden tar vägen, det känns som man inte hinner någonting. Känner mig ledsen och glad på samma gång. Harmoni med vissa saker och oroligher med andra. En typ av balans. Me...