Våran nya familjemedlem växer så de knakar. Äter mest hela tiden och är bara nöjd om han får ligga i famnen till ungefär klockan 12. Då somnar han och sover några timmar. Sover bra om natten så de är man glad för. Jag har fått nått som heter ögonmigrän som kommit två gånger denna veckan. Väldigt otäckt och så har jag min rygg som bråkar med mig.

Albin fick sin storebrors present och de var att få se Ronaldo spela på Friends arena med sitt Juventus. Vi har hållt tummarna hela sommaren då en av hans favoritspelare Dybala varit på väg ifrån Juventus men när han dagen innan matchen klev på planet till Sverige pustade vi ut. Albins kompis Aldin och hans pappa följde med Jens och Albin på matchen och dom hade fått plats på rad 3 så dom såg jättebra och Ronaldo sprang precis på den kanten dom satt i första halvlek.

Albin spelade EP-cupen för två helger sedan. Han gjorde 4 mål i de 3 matcher de spelade och 3 av målen gjorde han mot Fanna, som han spelade i förut. Så viktigt för honom för när han slutade i Fanna så sa några av spelarna " Nu när  du slutar så kommer Fanna vinna och ESK förlora sina matcher" Så jäkla elaka ungar kan vara! Albin är jätteduktig och jag vet att dom säger sådär för att dom tycker de är tråkigt att han slutar men Albin tar de inte så, och de eldar på i hans extrema vinnerskalle när de kommer till att spela mot Fanna. Allt handlar om att vinna då även om de inte får räkna så när de är så små. Så fick alla barnen medalj efteråt.

Så åkte vi till mamma och pappas landställe och bara njöt. Badade,, fiskade,  spelade massor med spel, gjorde pannkakstårta &  spelade fotboll . Vi hade riktigt bra väder dessutom så de var skönt. Så vacker utsikt när man ligger och nattar Arvid, de ser ut som en tavla med havet som utsikt från fönstret.

På fredagen så skulle min morfar fyllt 106 år så vi åkte och satt blommor på hans grav och sen gick vi och fikade på hans favorit konditori. Albin som är en fika kille slog till med en omgång fika till efter vi andra fikat klart.

Pojkarna myser för fullt med sin lillebror och nu har även Albin kommit över att de är en till som vill ha uppmärksamhet och vill gärna gosa med sin lillebror. Men namnet är han inte till freds med ännu så vi kallar honom Kotten.

Fina lilla Arvid. Nu är även dop planeringen i full gång. Var ju omöjligt att boka ett datum i kyrkan då de var julkonserter och konfirmationsgrejer men till slut så.

Sen har vardagen rullat igång och de är inget jag längtat till. Jag vill bara att vi ska mysa ihop hela familjen. Men nu hänger Joel, jag och Arvid om dagarna och så hämtar vi Albin vid 13:30. Joel har sommarlov en vecka till så vi ska njuta! Förra veckan hängde vi olika lekparker och promenerade. På fredagar ska vi baka till Albin slutar skolan och igår vart de kladdkaka.

Idag har vi varit iväg på Fanna dagen och imorgon har Albin blivit extra inkallad på cupspel, eller poolspel som det egentligen heter. Så efter det är slut så ska vi direkt till Bålsta och fira brorsdottern som fyller år idag.

Ha en fin vecka!  

/ A

Nu har han varit hos oss i två veckor, våran sista pusselbit, älskade lilla Arvid. Han föddes i vecka 39 + 4 med ett planerat snitt och var 57 cm lång och vägde 5,6 kg så vi fick ut en 3 månades baby känns det som. Han föddes den 25/7 på svägerskans 40 års dag samt min farfars dödsdag.

Vi åkte in till Akademiska den 23/7 för att kolla läge på bebisen och låg den på tvären skulle ett vändningsförsök göras och sen igångsättning sen göra tillväxtkontroll och sätta igång mig ifall den var " för stor". Han låg på tvären och de uppskattade honom till 5,2 kg så vi fick komma till läkaren som sa att de bästa i denna situation är ett planerat snitt antingen två dagar senare eller efter helgen. Vi blev så jäkla lättade att dom tagit oss på allvar då Joels förlossning slutade i akut kejsarsnitt. På torsdagen var de fullt då de gör 4 planerade snitt varje torsdag och måndag men de meddelande mig att jag fick komma på torsdagen iallafall och de fick flytta på en annan, så jag skrevs in och dagen efter ringde de och sa att jag skulle bli snitt nummer 1 på torsdagen och skulle vara där vid 7 på morgonen på torsdagen.

Nu ska jag lägga upp bilder som jag aldrig trott eller tänk men va tusan det här är ju min berättelse och såhär såg jag ju ut dagen innan han kom ut! Gallstens ärret på bild två är inte de vackraste precis.

Väldigt konstig känsla när man duschar , bäddar rent och tar bort nagellack dagen innan och så försöker man sova och så upp vid 04:45  och duscha igen,  åka till sjukhuset och vet att man ska få träffa sin bebis om bara någon timme. Jag kom dit och troligtvis hade jag börjat läcka fostervatten så de blev lite stressade men jag fick antibiotika , och 2 alvedon och en ipren och vid 8 kom dom från operation och hämtade mig. Ett härligt gäng med  bara tjejer med mkt humor fick jag och de skojades vilt där inne när jag sa att jag gjort ett snitt förut så sa undersköterskan att de var ju tur att någon gjort det här förr.

Sen började en halvtimmes kamp för att försöka ge mig ryggmärgsbedövning. En jätteduktig tjej som hade ett bra tålamod som försökte och hade plan A, plan B och plan C. Jag satt som en ostbåge och fick beröm för att jag satt så still i den positionen men de gick inte. Det pirrade och strålade ut på en sida av ryggen. Hon satte händerna för ansiktet och provade igen, så kom hon runt på min sida och sa att nu går jag in på nålen som ger 1 av 100 en huvudvärk som man kan behöva behandla. På 7 försöket så sa hon går inte det här så måste du sövas och tårarna rann ner för mina kinder och så poff så hör jag att jag måste lägga mig ner för att hon har träffat rätt och Jens sa att hela hennes ansikte sken upp. När hon kom till uppvaket så berömde vi varann för hennes arbete och för min kroppshållning under försöker och hon sa att mammor ska inte behöva sova när de träffar sina barn för första gången. När jag tänker på den meningen nu så får jag en tår i ögat, så himla fint att hon gjorde allt för att jag skulle få träffa mitt älskade barn direkt.

Blåmärke efter 5 av sticken.

Så fick jag lägga mig och allt drog igång. Härlig stämning som sagt och man var mer beredd på allt som sker. Hur man får blodtrycksfall och måste kräkas medans man ligger där och hur törstig och hungrig man blir helt akut. 08:35 började dom skära upp mig och dom slet och drog och 08:57 kom en perfekt bebis ut som bara skrek rakt ut och tårarna rann på mig. Ingen av Albin eller Joel har skrikigt när de kom ut . Joel kunde inte ens andas själv och Albin var bara helt tyst men den här lät och känslan av lyckan bara forsade i kroppen. Den känslan när man ligger där och ser ansiktet på 9 personer som tittar över skynket och bara ler med hela ansiktet när de lyfter ut honom kommer jag aldrig glömma. Jag fick honom direkt till mig medans dom gjorde i ordning och sydde ihop mig. 2 liter fostervatten hade jag och normalt har man 1 liter. Hörde hur läkarna berömde varann för hur bra de blev när de sydde mig och de kändes ju himla fint att höra. Total lycka!

Så fick vi vara på uppvaket tillsammans alla tre vilket var stor skillnad från akut snitt med Joel då jag fick ligga så många timmar själv. Så sjukt att man inte känner sina ben och man tänker bara att jag måste röra på benen men de går inte.  Dom tyckte in livmodern drog ihop sig som den borde  och jäklar var ont de gör när de trycker på magen när man precis blivit snittad men de verkade nöjda till slut så vi fick åka upp till BB vid 13:30. Så ringde vi pojkarna och berättade att de fått en lillebror och de blev så glada!

Jag var uppe och gick vid 19 tiden samma kväll och fick beröm av sköterskorna att såna här patienter finns inte som är ute och promenerar så snabbt efteråt. Smärtan var helt annat mot de akuta snittet. Nattsömn på BB finns ju inte då de piper överallt och bebisar som skriker och så kommer dom inte på natten och tar prover på mig och sen bebisen. Vi delade toalett och skötrum med ett par som satt och spelade Idas sommarvisa och sjöng med 800 gånger medans bebisen skrek hysteriskt. Pappan sjöng påhittade visor högt för bebisen varje gång de var blöjbyte och gick runt i endast kalsongerna på avdelningen. Så när sköterskorna dagen efter snittet frågade om vi ville åka hem vart vi sååå glada! Vi fick OK från doktorn men han var lite gul så vi skulle hålla koll och så fick jag fragminsprutor utskrivet som var helt slut i enköping och bålsta så vi fick trixa så mamma kunde hämta ut i Eskilstuna åt mig.

Var så trött när vi kom hem så jag somnade med bebisen en stund i soffan och Jens åkte och handlade fiberrik mat så min mage skulle må bra när de var dags för första tömningen efter förlossningen, haha.  Pojkarna fick vara kvar en extra dag i Eskilstuna hos mormor och morfar för vi klartecken så sent att vi skulle få åka hem. Arvid sov så gott första natten mellan oss. Han har fortsatt och sovit bra och det är väl tackvare ersättningen. Den här gången provade jag inte ens att hamna i amningshelvetet utan tog ett klokt beslut att ge ersättning från början och vi alla mår så bra av det.

På lördagen väntade vi spänt på att pojkarna skulle komma. Jag samlade på mig massa vätska i vänster foten men den lyckades jag bli av med några dar senare. När pojkarna dök upp så kom såklart tårarna av lycka och Joel hade plötsligt blivit så stor. När han fick reda på att bebisen kommit ut så sprang han runt på tomten i Eskilstuna och sa " Det är ett mirakel, jag har blivit storebror". De hade köpt presenter som de gav till bebisen och de var verkligen kärlek vid första ögonkastet för dom och de ville hålla och mata. Jag var världens lyckligaste och de var livets bästa dag! När Joel höll honom så pruttade Arvid och då sa jag " Så skönt för honom" då svarade Joel " Ja de kanske var skönt för honom men inte så kul för mig" , haha!

På söndagen vaknade vi upp och jag drabbades av min värsta baby blues av de tre. Bara grät och grät och så var Albin som förbytt. Han brydde sig inte alls om lillebror och när vi prata namn så grät han bara för han gillade inte alls namnet Arvid. De var de fulaste namn han hört och konflikter uppstod hela dagen. Så om lördagen var mitt livs vackraste ögonblick så var söndagen ett av de värsta. Vi gick emot Albins vilja och han fick namnet Arvid iallafall som vi andra tre tyckte. Joel älskar att vara storebror och pysslar om honom hela tiden, pussar honom och säger att det är hans bebis. Som tur var efter många tårar och många samtal så fick vi  efter några dagar tillbaka våran goa fina Albin som har ett hjärta fyllt av kärlek. Det är en stor förändring för oss alla och att hitta sin nya plats är inte alltid så lätt. Joel sa " Vi kommer ju alla dö före bebisen för han är minst" , och där ser man hur mkt tankar som snurrar i de små's huvud.

Veckan efter så är de pku prov som skall tas, besök hos mvc, besök hos specialist läkaren, Bvc kommer på hembesök och de var bra att hon kunde ta mina agraffer på samma gång så jag slapp åka iväg på det också. Har läkt så bra denna gång och redan tre dagar efter snittet var vi på långpromenad och letade pokemons. Jag har gått ner 23 kilo på två veckor och hoppas kunde rida på den här räkmackan jag fått och ta tag i min vikt.

På torsdagen drabbades jag av den värsta huvudvärken någonsin och trodde direkt att de var den man får av ryggmärgsbedövningen som hon pratat om men den gick över helt på lördagen, men jag trodde på riktigt att jag skulle dö. Den senaste veckan har vi hunnit med pelle svanslös lekparken, ätit glass och lekt i stängnäs hamn, gröna lund och besök av nära och kära och pojkarna har skickat post till sommarlov.

Carinas son Leo har fått en fraktur under knät och när Albin fick höra detta satte han direkt igång och gjorde ett kort till honom, sen letade han efter sin plånbok och vi frågade vad han skulle ha den till och då sa han att han ville skicka pengar från sin plånbok till Leo. Man fällde en tår av stolthet men förklarade att vi kunde köpa nått gott till honom istället. Så skickade Albin med ett fotbollskort min sin favoritspelare Ronaldo som spelar i Juventus.
   

Nu ska jag tillbaka till bebis bubblan. Jag är fullkomligt kär i vår nya familjemedlem och ska njuta av den här tiden.