I torsdags tog jag med mig mamma och pojkarna och åkte till akademiska för att dom skulle göra ultraljud på Joels mage. Vi fick komma in direkt och ganska snabbt så konstaterade dom att Joel led av pylorusstenos vilket är att förbindelsen mellan magsäcken och tarmen inte fungerar  som den ska utan maten hindras från att komma ner i tarmen. Orsaken är en för tjock muskel runt öppningen till tarmen som gör att passagen blir för trång. Så Joel fick kramp i muskeln och kräktes upp maten. Detta måste opereras och drabbas ungefär 1 på 500.

Jag ringde Jens direkt men visste inte så mycket om själva operationen utan vi skulle gå till barnakuten för att få mer info. Väl där så gick jag in och anmälde oss och började förklara för sköterskan där då kirurgen från dagen innan kommer in och säger att hon tittat på bilderna och att muskeln är förtjockad. Sen vänder hon sig mot sköterskan och säger att hon ska ta massa prover och sen sätta sond i näsan  och dropp. Jag blir helt chockad och frågar om dom ska operera idag och då säger hon " Ja om det finns plats på operation ". Hon var väldigt arrogant och hon pratade fackspråk hela tiden så man fick fråga vad hon menade hela tiden.

Så vi fick komma in på ett rum och där var det 3 sköterskor som försöker 8 gånger att sticka Joel innan det slutligen går i huvudet. Jag var helt knäckt av hans skrikande , för det hördes hur ont han hade och hans blick sa " Hjälp mig mamma". Jag lyckades på något sätt ( jag vet faktiskt inte hur) hålla mig ifrån tårarna och trösta honom och klappa på honom. Jag var så lycklig när de lyckades få fast den där i huvudet .Joel gjorde en kaskad spya och träffade ena sköterskan. Dom sa att dom aldrig sett något liknande.

Jensa stressade från jobbet i bro och hem till Enköping för att packa en väska och sen kom han till oss och mamma och Albin åkte hem. Doktorn kom in och beskrev ingreppet och jag kände mig lite lugnare. Ett liten snitt precis ovanför naveln och operationen skulle ta cirka 20 minuter. Vi fick massa beröm för att vi varit så uppmärksammade eftersom de flesta barnen med denna sjukdom kommer in väldigt sent och är i dåligt skick för att de kräkts så mycket och så länge. Joels salter var jättebra och vikt var bra.

Vi blev sen slussade till ett rum på en avdelning där vi fick boa in oss till vi skulle få ett besked om det skulle bli operation. Vid 13 tiden fick vi reda på att han skulle opereras klockan 15. Han som tog han dom oss lugnade oss och sa att narkosläkarna var jättebra och dom sövde bebisar som väger 500 gram så Joel var en stor bebis för dom. Sen sa han även att det är en liten operation men vi förstår att det är stort för er så all respekt åt er. Även där plussade dom oss för att vi agerat så tidigt.

När klockan slog 15 så mötte vi upp tre narkosläkare som vi hann träffa i två minuter innan det var dags för oss att släppa iväg våran älskade lilla pojke i händerna på några som vi inte känner. Man är så jäkla maktlös och det enda man kan göra är att lita blint på att dom gör sitt bästa och har en bra dag på jobbet. Väl när vi lämnat honom kom det några tårar. Sen gick vi och handlade ett gosedjur som han skulle få när han vaknade och sen åt vi en macka.

En timme senare ringde dom och sa att vi skulle gå till väntrummet i uppvaken där vi fick träffa kirurgen som gick igenom ingreppet. En timme senare fick vi gå in till våran lilla Joel som låg i sin lilla platslåda med massa slangar och maskiner som lät. Han låg och sov så fridfullt och jag var lycklig i hela kroppen att allt gått så bra. Sköterskan som var där tog bara hand om Joel och hade stenkoll på honom. Hon pratade så lungt och var så harmonisk. Fantastisk människa! Efter ytterligare en timme fick jag honom i min famn!!!    Vid 19:30 så åkte jag hem för att ta hand om Albin. Väl i bilen bryter jag ihop och gråter hela vägen hem. Av rädslan, av smärtan i Joels ögon, av den omtumlande dagen men också av lycka och tacksamhet att bo i detta land där man kan få så bra och snabb vård!!

På midsommarafton åkte Albin och jag till sjukhuset. Joel var som en ny pojke och jag kände igen honom igen. Den där lyckan i ögonen och färgen i ansiktet. Dom bjöd på midsommartårta och sen lekte vi i lekrummet och tittade på film på rummet. När det blev kväll så sa dom att vi fick åka hem för att allt såg bra ut! Joel var bra på direkten och kräkningarna var nästan helt borta.

Natten till lördagen var jättebra och han åt och fick behålla allt så vi åkte till Eskilstuna för lite midsommarfirande. Dom anordnar något som heter limpan med lite lotter och midsommardans. Det var roligt för Albin eftersom vi pratat om midsommar hela veckan och byggt upp hans förväntningar.

Nu är han jättepigg och äter mat, bajsar och rapar som bebisar ska göra! Mardrömmen är över. Tänker på alla familjer som faktiskt bor där på avdelningen i flera månader. Det är deras liv!! Barnet som bodde vägg i vägg med oss som skrek av smärta i långa perioder. Eller den 5 årig pojken som låg i uppvaket som hade cancer och grät och skrek efter sin mamma. Jag är så tacksam att det ändå var en sån lätt fixad grej våran pojke drabbades av. Man får perspektiv när såna här saker händer. Jag vill inte lägga upp några bilder på Joel när han har droppet ifrån huvudet eller slangen ur näsan utan bara bilder när han är piggare!

/ A

Den här dagen vart inte som jag trodde. Joel började natten till igår att kräkas efter varje gång som han åt. Precis allt han äter kommer upp. Åkte upp till bvc igår och vägde honom och det såg bra ut och dom tyckte han var väldigt pigg och framåt. Men sen så kom det en sån där kaskad spya och dom vart lite chockade. Dom sa att det är ju alltid bra att åka in till barnakuten i Uppsala och kolla upp det.  Men jag avaktade ändå för att se hur resten av dagen och natten skulle bli.

Det blev inge bättre och stackarn kräks upp precis allt. Det bara sprutar ur munnen och ur näsan. Så jag ringde hem Jens och vi åkte in till barnakuten.

Vi fick komma in jättesnabbt och dom tog prover och doktorn kom in och klämde och kände. Efter två timmar fick vi åka hem med beskedet att dom vill göra ett ultraljud men att de var fullt på röntgen idag så vi ska komma tillbaka imorgon. Då ska mamma följa med för Jensa måste jobba. Dom tror att de kan vara "glapp" i magmunnen som det handlar om. Det är vanligt bland spädbarn och magmunnen är ofta inte utvecklad helt förens dom är 1 år men man kan ha olika grader av detta. Albin kräktes också massor men inte på det här viset som Joel gör. Jag hinner inte mer än ta bort flaskan så kräks han upp allt igen.

Vi fick slå oss ner i kattrummet...

Efter akutbesöket så ville vi hitta på nått för Albin för att han varit så duktig. Dom var så snälla på akuten och bjöd honom på glass. Iallafall så bestämde vi oss för att åka till 4H gården i Gränby. Lyckan var total när Albin fick se hästarna på nära håll och äntligen få klappa en. Mysigt! Dock vart jag väldigt snorig och rinnig i ögonen när vi gick runt bland getter, grisar och kaniner så jag är nog lite allergisk mot djur.

/ A

Idag blir våran Joel en hel månad gammal. Det känns som det var igår han föddes samtidigt som det känns som att han alltid varit hos oss. Vi är så glada och stolta att just du kom till oss älskade pojke   

Och just idag blir även våran äldsta pojke 2,5 år! Vilken fantastisk tid det är just nu när munnen går konstant och det är så roliga saker som sägs. Som när han frågade Jens om vad grisar äter, sen vad hästar, kossor och fåglar äter för att sen avsluta och fråga " Men vad äter tjejer då pappa? "  Underbara pojke! Jag har så otroligt roliga dagar här hemma med honom.     

Hittade en text som beskrev precis hur jag känner angående mitt akuta kejsarsnitt. Som sagt har det ju tagit ett tag att bearbeta och jag tror säkert att ett planerat kejsarsnitt är en helt annan sak. Känns bra att det är normalt att känna som jag gör och att det får ta tid att bearbeta något sådant.

Jens har börjat jobba 05:00-14:10 nu så han kommer hem tidigt på eftermiddagarna så det är jättemysigt! Dagarna går ju så fort när man har två att ta hand om. Jag älskar det här livet och jag älskar att vara hemmamamma!

/ A

I torsdags firade vi 4-årig bröllopsdag och den började med att vi åkte till bvc och kollade vikt och längd på Joel. 3 veckor gammal så är han 59 cm lång.

Fina blommor från Jens på vår blomsterbröllopsdag.

Efter bvc besöket åkte vi ner på stan och åt lunch på All in. Väldigt mysig och Albin åt jättemycke, dock tyckte Jens och jag att maten var sådär. Sen ställde vi oss och kollade på när studenterna åkte lastbil och firade att skolan är över. Jag var så sugen på att ställa mig på flaket och sjunga med! På kvällen lagade vid god middag med tillhörande efterrätt.

Världens bästa och finaste make och vän   

På fredagen så började vi dagen med att baka Oreo Cupcakes och daimkolasnittar till fikat då Karin, Benke och Vincent kom och hälsade på. Jättemysigt!

Visst smittar den här bilden eller så är det bara jag som är trött ;-)

Nu har Jens börjat jobba igen. Dom har mkt på jobbet nu när oljan flyttat och det ska in massor med kakel. Jag har läkt ihop ganska bra men jag får ju inte lyfta något tungt ännu så man är ju väldigt begränsad. Så man får hålla sig här hemma nu i början.

Nu är Jens och Albin iväg och lämnar in min mobil som gått sönder. Den laddar inte batteriet och den är ny. Köpte den 27 mars. Nu kom dom precis tillbaka och det skulle ta 2-3 veckor innan jag får tillbaka den.

/ A

Förra torsdagen kom farmor och Pillan upp och hälsade på. Det var supermysigt!  Så tacksam till Pillan som körde fram och tillbaka samma dag, det är ju ändå 60 mil fram och tillbaka! Det var så kul att dom kom upp och det kändes som vi hann med och prata en del också. Så glad för den fina kontakt jag fått med Pillan. Hon är godhjärtad rakt igenom :-)

Farmor håller Joel

När vi ätit middag och satt och pratade en stund så passade Albin på att somna till i soffan. Han hade inte sovit något vid lunchen så han var jättetrött.

På lördagen fick vi ett infall och bestämde oss för att åka ner till pappa och mammas sommarställe i Röttle som ligger i Gränna. Så efter lunch stuvade vi in familjen och vårat bagage i bilen och åkte ner. Grabbarna var jätteduktiga i bilen och vi körde hela vägen utan stopp.

Gränna är verkligen ett paradis. Speciellt när det är vackert väder som vi hade turen att ha denna gång. När vi kom ner så gick vi och tittade på fåren som håller till precis i närheten. Det uppskattades av Albin. Jens och pappa badade badtunna till 23.30 på lördagen. Jag önskar jag också kunnat hoppa i men det får jag göra nästa gång vi är där. På söndagen så åkte vi ner till hamnen i Gränna och åt glass. Pappa och Jens slog till på öl på uteserveringen. Det är så livfullt i den lilla staden på sommaren. Jättemysigt!

Albin plockade blommor och gav till oss och sen blåste han maskrosor.

Människorna är så trevliga och öppna. Dom närmaste grannarna Ulla och Håkan är jätterara. Inte alls som våra grannar här hemma som inte ens hälsar. Tomten är enormt stor och underbar med massor av frukträd. Albin var så lycklig att springa runt och sparka fotboll eller bara ligga i gräset och mysa som han sa.

På måndagen åkte vi in till Gränna för att titta på kaninerna och köpa polkagrisar. Jag hittade även en klänning och pappa passade på att klippa sig.

Albin var lite rädd för kaninerna det är därför han har benen åt sidan.

Jag älskar att andas Gränna luft. Jag blir harmonisk i hela kroppen. Så skönt att komma bort och tänka på annat då jag tagit ganska hårt på det här med förlossningen. Kanske är svårt att förstå men det var så dramatiskt och det tar ett tag att bearbeta. Är så otroligt tacksam att allt gick bra och min älskade lille Joel kom ut frisk och kry!   

Inte så många bilder på Joel eftersom han sover mest men här är en på oss.

Idag är det 10 år sedan jag gick ut gymnasiet och imorgon så har vi 4 - årig bröllopsdag. Tiden bara springer iväg men oj så underbart det är längs vägen :-)

/ A

Vi laddar våra batterier i underbara Gränna.
/A