Året 2022 började på bästa sätt efter ett trevlig nyår i kungsberget.  Skidåkning och pepp för ett nytt år där hoppet om att pandemin skulle se sitt slut. Januari fortsatte med biopremiär för Arvid , mellanlandande i att Albin och Joel helt utan grund blev anklagade för snatteri i kvartersbutiken och så avslutade vi det hela i att Jens, jag, Joel och Arvid fick Covid. Albin har klarat sig igenom alla tester.

I februari åkte vi tillbaka till kungsberget och hade ett mysigt sportlov. Sista dagen vaknade vi upp till att Putin startat kring mot Ukraina. Jag tror att vi alla kände en rädsla och tomhet efter det. Vad vet vi, om framtiden? 

Det viktigate denna månad var iallafall att jag tog mig mod att skriva till en klasskompis som alltid har gillat mina inlägg på instagram genom alla tider. En människa som jag känt sån värme ifrån men ändå inte känt personligen. Vi bestämde att vi skulle ta en vin lunch och det är ett av de bästa beslut jag tagit detta år. Tack underbara Malin. Jag fick också se Norrsken , verkligen en sak att bocka av på sin bucketlist. Mamma och jag gjorde en mor och dotter tatuering väldigt spontant. 

I mars så fick vi veta att Jens mamma åkt in på sjukhus, likt hon många gånger gjort. Men denna gång var det tyvärr slutet. Det ansikte jag mötte när min man fått samtal från sjukhuset att inget mer går att göra och samtidigt den kärlek vi möttes av. Dels av min pappa som följde med på resan ner mot Västervik när Jens skulle ta farväl och min bror som lånade ut sin bil för att resa säkert. För att inte tala om stödet jag fick på jobbet av mina tjejer då Jens ringde mig och sa att han sagt god natt till sin mamma, och mina tårar rann...för min makes mor, mina barns farmor och min svärmor.

Vi tog farväl i slutet av samma månad i Tuna kyrka och orden Arvid sa som inte ens fyllt 3 , " den här ska jag lägga på min farmors kista" när han syftade på rosen han höll i handen känns fortfarande i halsgropen.

Så tacksam att ha en sån fin relation med Jens bror Jocke och hans familj. Vi skrattar och pratar och jag som inte gillar att sova borta känner mig väldigt hemma där. Älskar våra stunder ihop. Mellofinal tillsammans med Willfjords och där startade även ett nytt "krig" med grannen som fortlöpt under året som gör att man vantrivs här hemma.

April kom tillsammans med påsken som vi firar i Gränna och det kom som en räddning i en tråkig period. Älskar lugnet som Gränna ger mig. Inga krav, bara njuta av stunden. Jakten på Sverrir Gudnasson fortsatte men utan resultat tyvärr.

Vi åkte även till Sthlm tillsammans med Dick och Nathalie och fick uppleva allt ifrån körsbärsblommning till en isig bar. Vi fick också fira en 40 års dag med så mycket god mat och skratt trots att 2/5 av vår familj fattades.

Äntligen kom Maj, en månad vi längtat efter i 2 år! Vi skulle åkt till mamma och pappas paradisställe i  Spanien i maj 2020 för att fira Joels 6 års dag men så kom en pandemi i vägen. Så nu fick vi äntligen åka och uppleva Torrevieja och fira Joels 8 års dag. Vilket ställe, vilka människor, vilken mat. Det var en magisk vecka som vi hamnar på en topplistan detta år.

Juni, sommarens första månad och då fick vi se våran älskade Elin springa ut och ta sin väl förtjänta student. Festen var otrolig med all god mat, lekar och en fantastisk stämning. Samma månad så firade Jens och jag 12 år som gifta och vi åkte till sthlm och gröna lund för att få se Greta Van Fleet som vi längtat efter i år! Samma dag som killarna gick ut fyran och ettan så gick en dröm jag haft i många år i uppfyllelse. Jens och jag åkte in till Sthlm och vi började med att få träffa Isaac Hanson och sen gå på Hansons konsert. Den bästa konsert jag sett på många år. Trots att vi sen kom hem till ett Bålsta som tagit hand om killarna på bästa sett men en Albin som välkomnade mig med kräkningar under natten. 

Men dessa kräkningar var glömt när midsommar visade sig från sin bästa sida i ett soligt slätviken.

Jag avrundade juni med konsert nummer 3 för månaden genom att få se Harry Styles tillsammans med Fia.

En upplevelse som växte sig starkare för varje dag sen dess. Harry min Harry.

Vi började juli på Norra Stå. Sån fina upplevelse för mina pojkar.

I mitten av juli började semestern och vi åkte mot Kosta för att fira Måns 15 år och den kvällen slutade i en stukning för mig som gjorde att jag hamnade på Växsjö akut innan jag kunde fira min pappas 70 års dag.

Tack vare att vi kunde landa i Gränna så kunde min jävlaranamma visa mig och dag 3 bröt jag sjukskrivningen och vi åkte och hade en fantastisk dag på Liseberg. Tre dagar senare gjorde vi malmö med sommarlov och köpenhamn innan vi kunde åka tillbaka till Gränna. Vi avslutade juli med att fira våran 3-åring.

Augusti kom och Jens var tvungen att börja jobba och en vecka själv med pojkarna väntade. Vi valde att utforska vår egna stad, så mysig liten stad ändå. Vi körde pride, och massa fotboll för killarna. Therese kom och hälsade på efter 18 år. Det kändes som vi tog vid där vi slutade och jag hoppas verkligen att vi ses snart igen. Jennie och jag fick äntligen gå på Hybris som vi skulle sett April 2020. Vi bodde på hotell och dansade på golden tills svetten lackade. Så kul! Joels öga började krångla och sen dess har vi drivit en kamp med 3 besök på akademiska och inget hjälper.

September var det dags att inkassera en 40 års present till Carina, mat, dryck och prat. Blev en så lyckad kväll! Albins lag bjöd även in till en mycket intressant föreläsning med Martin Mutumba.

Oktober så gjorde vi ett mysigt besök hos familjen Karlsson och Astrid Lindgrens värld. Vi tog även en hotellhelg i samband med min födelsedag där min present var att spela in ny musik. Tre låtar spelades in och nästa år får jag resultatet. Jens födelsedag firades också småskaligt som han gillar. Vi är väldigt olika på den punkten ;) 

November är en månad som ofta passerar i väntan på jul men vi fick tacka av tre aik profiler på friends.

December, denna varma månad inomhus som man alltid hoppas visar sig från sin snöiga och kalla sida utomhus. Vi började den med ett glöggmys som blev en perfekt start på julen. Jens och min kärlek firade 18 år tillsammans och  Vi firade en 11 års dag innan det var dags att välkomna tomten. En jättefin julafton tillsammans med familjen som dessutom innehöll snö. Lyckan jag kände inombords när jag på juldagen gjorde mig i ordning medans tonerna till jönssonligan klingade på tvn där mina tre pojkar satt och tittade.

2022:

Vad har då detta året lärt mig. Egentligen ingenting då jag mest har varit irriterad och insett att 2022

är ett år där jag och många med mig tappade hoppet. Man vaggades in i ett hopp som först tändes då restriktioner släpptes och man såg ett slut på pandemin. Vi skulle få tillbaka våra liv, umgås som vanligt och kramas men  detta släcktes lika fort då krig i närområdet skakade om oss. Män som inte förstått meningen med livet utan bara vill visa sin makt. För makt är ju så imponerade då man bragt oskyldiga människor om livet. Att klappa sig själv på axeln efter man borstat sina tänder och ska krypa till kojs och tänka på alla människor som flyr från sitt egna land och samtidigt känna att det där gjorde jag jävligt bra! Idiotin och maken till omodern tid når inga gränser.

2022, ett år med mycke tid för eftertanke, där jag insåg att jag inte kan bry mig  för mycket om andra för det blir på bekostnad av mig själv. Det är då man förstår vilka som vet varför man fått två öron men bara en mun. Nästa år kommer jag bli ännu mindre bjussig,  iallafall på bekostnad av mig själv.

I år har jag har tröttnat så mycket på folk och i slutet av året kom jag på varför.

Det hela handlar om sociala medier, det är där man matas av dom idioter.

Folk som går in på offentliga människor konton och känner ett enormt behov att mata sitt hat i deras kommentarsfält. 

Allt måste ut, allt ifrån färgval på väggar som antingen är för färgglatt eller för färglöst eller deras nyklippta frisyr som antagligen var bättre förut.

Förr kunde man stöta på nån idiot och komma hem till sin bubbla men nu finns dom där , så fort man 

öppnar sin mobil. Kan man inte bara förstå att våra huvuden tycker och tänker mycket men att allt behöver

inte passera munnen. Vissa saker kan stanna vid en tanke.

I samma veva har jag blivit så provocerad av  #detglamourösamammalivet som visar hur jobbigt det är att vara mamma för man inte får sova , gå på toa ifred eller dricka varmt kaffe så ska det skojas till med en sån hashtag. 

Eller de som skriver att det är så glada när någon vågar visar upp den "riktiga vardagen" så fort någon lägger upp en bild på ett tvättberg eller en full diskbänk. Är det verkligen så att folk mår bättre när man ser att andra människor också har det stökigt hemma ? Att man då känner en tillhörighet medans en solig bild från semestern lockar fram avundsjukan så pass mycket att man inte tror att det också är en riktigt sida av folks liv. 

Sociala medier, kanske är det kommande året då man tar bort dom helt? Jag rensar ofta bland mina "vänner" eftersom jag är väldigt privat när det kommer till sociala medier så jag gillar inte när folk är inne och snokar men aldrig bjuder på en enda like. Kanske för att jag tycker att föräldraskapet är fantastiskt och att jag mår som bäst när mitt hem är städat ;)

En annan sak som ekar högt i mitt huvud är när Oscar Zia i sitt program sa att hans generation är den sista som kommer att ha det gött.

Är det så på riktigt att jag fött tre fantastiska pojkar som jag nu gör allt för att uppfostra till tre fantastiska män kommer få leva ett dåligt liv då vi och generationerna före inte tagit klimathoten på allvar. Vad har vi gett våra barn och kommande generationer för chans? 

Samtidigt blir jag så frustrerad när vi pratar om klimatet eftersom inga konkreta "tips" ges till oss vanliga medborgare om vad vi kan göra åt detta. Jag måste ta bilen till mitt arbete, men jag sopsorterar och nästan alla Arvids kläder är kläder som Albin hade när han var liten. Ska jag aldrig få uppleva saker genom att resa, är det de som krävs? Mitt liv ska gå ut på att jobba och sitta hemma. Man ska köpa elbil men samtidigt ska vi spara el?  Vi ska sopsortera medans andra länder kastar soporna rakt i sjön. Man kan inte kasta ur sig ångest givande ord som klimatkris utan att tala om Vad exakt kan vi vanliga icke politiker göra?

Den största miljöförstöringen sägs är att skaffa barn, och där har jag såklart bidragit med 3 stycken men om ingen skaffar barn vad är det då för mening med att bevara denna planet då den ändå kommer bli obebodd till slut?

Det hela kan låta väldigt deppigt men med sanningen är att jag aldrig varit så opeppad på ett nytt år som nu men jag har egentligen igen lust att stanna i detta år heller.

Så nu väntar ett år helt utan förväntningar eller planer men med mycke oro, en klimatkris, ekonomikris & elkris. Helt ärligt känns det som vi går in i 1823 snarare än 2023.

Jag hoppas att min negativitet ger mig en rejäl känga och att 2023 är snällt mot oss. Ni som hänger med mig här på bloggen, i upp och ner gång men ändå ger peppande ord. Ni är magiska och jag önskar er ett fantastiskt nytt år.

Såklart ska vi fortsätta kämpa för att göra klimatet bättre och för att få maktmissbrukarna att mjukna och jag ska göra mitt bästa för att inte bli allt för bitter ;)

Gott nytt år!
 

/A

 

Pappa/morfar

31 december 2022 17:02

Älskade Annika min fina dotter,blir så glad att läsa det fina du skriver så fantastisk bra och så otroligt fin och klok du är.GOTT NYTT ÅR.

 

Pillan

1 januari 2023 15:28

Jag tycker så mycket om dig och jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på gångerna vi träffas. Så tacksam 🙏💕

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sist vi hördes så var ju frågan om Joel skulle orka med att laga mat då han haft feber dagen innan men han blev frisk och orkade genomföra den sista bjudningsmiddagen för varandra. Det var samtidigt dags för första mello deltävlingen. I denna famil...

2024 har startat men låt oss gå tillbaka ett steg till 2023.   Jag hade riktigt julkänlsa inför julen 2023. Ingen stress, ingen press och massor med snö. Jag verkligen njöt av lugnet trots att vi gjort annorlunda då Jens var ledig mellandagarna o...

Årets sista dag idag som skrivs ut 123123 om man hade bott i ett annat land . Enligt tradion så brukar jag sumera året här inne genom att gå tillbaka och se vad vi gjort.    Januari:   Vi började det nya året med att åka upp till kungsberget ...

I början på oktober så var vi syskonskaran med några av våra barn på AIK match. Jens körde gänget till matchen och åkte sen vidare till mulle meck parken och lekte.         Så har vi firat pappan i familjen som fyllde 37. Detta firades med ke...

Semestern är förbi och hösten med tillhörande vardagen är här. Jag vet inte vart tiden tar vägen, det känns som man inte hinner någonting. Känner mig ledsen och glad på samma gång. Harmoni med vissa saker och oroligher med andra. En typ av balans. Me...