En underlig tid vi lever i just nu med Covid-19 som härjar runt i världen. Men ska inte kommentera något mer om de för de där viruset får så jäkla mkt utrymme överallt och jag är  så galet trött på alla plötsliga experter som ger råd åt folk. Med sunt förnuft kommer man jäkligt långt.

Så nu struntar vi i Covid-19 och fokuserar på Arvid-19 som bara sprider glädje istället.

På sportlovet tog vi en tur till kungsberget för lite skidåkning. Var 3 år sedan vi var iväg och åkte skidor sist. Joel var då nästan 3 år och åkte inte riktigt på riktigt då. Vi kom upp på torsdagen till vårt lilla boende som vi hyrt tillsammans med mamma och pappa. Arvid som inte gillar att åka bil satt och skrek de sista 40 minuterna upp men blev till slut lugn när Albin la sin huvud mot hans. Vi packade bara in oss sen gick killarna och provade åka direkt och då kom snön. Sen gick vi hem och gjorde mat och spelade vildkatten allihopa.

På fredagen vaknade vi upp till en solig dag. Vi körde i barnbacken för att killarna skulle få in snitsen.

När de egentligen var dags för lunch så bestämde vi oss för att ta sittliften upp i stora backen.  De gick jättebra första biten men de var så jäkligt dåligt skyltat och vi som skulle åka grön backe kom in på röd backe som låg i skuggan. Den var brant men framför allt superisig. Jens och jag fick ta ett varsitt barn mellan benen och försöka ta oss ner i sidled men jag har ju en fot som bråkar med mig som gav vika och jag ramlar med Joel ( som klarar sig utan att skada sig) . Känner att foten fick sig en smäll och vi bestämmer oss för att Jens ska ta ner först Joel och sen komma upp och hämta Albin. Efter en stund när vi suttit Albin och jag och väntat så säger jag till Albin att bara jag kommer ner dit så kan jag få på mig skidan och så tar vi oss ner. Så vi hasar oss ner och jag har ena skidan i handen, bara det att de är så isigt så vi får världens fart och är på väg ner i ett brant dike så jag säger till Albin att spjärna emot allt han kan så vi inte åker ut över kanten.  Vi lyckas få stopp på oss i sista sekund bara att skidan åker över mina fingrar och skalar av några lager hud. Känner först att de gör ont men inte mer än så, men efter en stund så ser jag hur min hand är helt blodig och i snön har de börjar fyllas på blod. Jag hade precis innan fallet tagit av mina handskar för jag blivit så varm. Klantigt. Till slut får jag nån kraft och lyckas med Albins hjälp ställa mig upp mitt i den isiga backen och få på mig skidan men då blodar jag ner hans jacka istället. Precis när vi ska försöka ta oss ner kommer Jens.  Kan säga att de var riktigt gött med lunch sen när vi kom ner till stugan.  Med plåstrade fingrar var de bara att ge sig ut igen sen. 
På kvällen passade vi på att bada bastu. Joel vann bastukampen så vi var tvugna att kalla honom för bastukungen.

På lördagen var de inte alls härligt väder men de blev skidåkning för killarna iallafall. Jag bangade då mina fingrar bultade. Ernst och hans fru kom på besök och när vi suttit i stugan en stund in på eftermiddagen så går strömmen. Vi tänkte inte så mkt på då utan tänkte väl att de snart kommer tillbaka. När dom sen går så förstår vi att de här kommer nog dröja så Jens och pappa går och köper bananer och får värmeljus. Då är jag lugn så iallafall Arvid kan äta nått. Så svårt såna här situationer när man har bebisar som inte kan äta allt.  De börjar bli riktigt mörkt och vi fick ju bara några ljus eftersom de skulle räcka till alla så vi använde de sparsamt eftersom vi inte visste hur länge de skulle hålla på. Sen kom vi på att vi kunde ju värma Arvids mat på ett värmeljus och de gick fin fint. 

Sen läste vi på kungsbergets facebook sida att de skulle bjuda på hamburgare till alla. Så vi klädde oss och gick bort. De var jättegod stämning bland folk. Man förenas i en sån här "kris" på nått sätt. Man fick äta inne i puben men vi bestämde oss för att köpa öl av dom som gått miste om så mkt intäkter dels för den hopplösa icke existerande vintern men också strömavbrottet som pågått i 5 timmar. Vi hade så trevligt och 19:30 så kom strömmen tillbaka och de var folkfest med applåder. Vi drack upp och gick till stugan och Arvid fick sin älskade välling och vi kunde kolla på mello.  

All plus till Kungsberget som styrde upp de så jäkla bra. Såg på facebook ett gäng som alla var veganer och de fixade massa god plockmat åt dom också.

När vi kom hem sen kom de en sväng med snö. Så glada vi blev och att Arvid skulle få prova sin pulka. Vi tog oss ut när skola och jobb var slut och åkte.

De var föräldramöte med ESK som Jens gick på så jag tog med mig Albin, Joel och Arvid och åkte till Eskilstuna som hade mellofest då de var andra chansen där. Vi dansade med sommarskugga och bolibompadraken och så vinkade vi till taurus från Labyrint. Men ännu ett bevis på att föräldrar är de värsta folkslaget. Dom går och sätter sina ungar på axlarna och går och ställer sig långt fram så andra stackars barn inte ser något.  Allt är bara jag , jag , jag.

Så blev de ju äntligen fössta tossdan i mass då man äter massipantåta om man är gift med en smålänning så Joel , Arvid och jag åkte iväg och köpte tårta och bjöd på till kvällen.

Så var de dags för svägerskan 40-års fest. Massa god mat och dryck och såklart mello finalen. Vi var inte hemma förens strax innan 03. Barnen skulle sitta i cykelkärra hem och hade längtat och egentligen är de för stora för att sitta båda två men så när de satte sig där så säger Joel " Det här var inte riktigt vad jag tänkt mig" . Haha så jäkla kul, men dom lyckades somna på vägen hem iallafall.

Sen har Joel varit på kalas hos kompisarna Lucas och Viggo. Så gulligt när de väljer paket och skriver små kort.

Fortsätter att fashineras av bilder på när pojkarna sover ihop  och gosar och jag frågar innan de jag lägger upp här och på andra ställen om jag får så ingen går i taket för de också för att jag lägger ut bilder på barnen.  Med undantag för Arvid då.

Sen kom bästaste Carina hit på fika och prat och gullisen hade med sig så himla god choklad som jag gottade i mig lagom till kvinnoveckan. Sen har Ida varit här och sov kvar och killarna var så glada och jag med såklart!  Så kom vi lagom till att korven var klar hos Fredrik och Linda och då passade Arvid på att mysa med kusinen Måns.

Just nu känns de bara som att man väntar på att dagarna ska gå. Sån waste of life ändå. Ska försöka bättre mig men blir ju lätt så när man lever i den här bubblan just nu. Har Joel hemma för att underlätta för fröknarna. När jag ringde och sa de i måndags så lät de lättade då de bara var en personal på Joels avdelning som inte var sjuk. Får se hur länge de blir, de är tur att han är världens lugnaste. Vi spelar spel, äter glass, hittar en skatt i form av en stubbe i lekparken och idag drack vi läsk till lunch, bara för att!

Sköt om er och fortsätt tvätta händerna! 

/A