Såklart fick vi en vända till med sjukdomar just den helgen då de absolut inte passade. Joel vart dålig lagom till fredagen då vi skulle på de extra ultraljudet. Som tur var kunde mamma ta honom då men blev dessvärre smittad också.

På fredagen åkte vi då till Uppsala och var ganska lugna. Fick komma in till världens kallaste människa och jag tror vi haft henne när vi gjorde Rutinultraljud på Joel också. Ganska snabbt fick hon syn på ansiktet framifrån och i profil sen väntade 20 minuter av ren ångest. Hon zoomade in hjärtat i 20 minuter och bara suckade och såg oroad ut och var helt tyst. Tankarna snurrade i mitt huvud om vad som var fel och hur vi skulle göra nu så till slut så bröt jag ihop fullkomligt. Då säger människan med iskall röst " Vad är det som känns jobbigt?" Eftersom jag inte kunde prata så förklarade Jens den oro vi båda kände och då sa hon att de var 3 saker hon letade efter  som man ska se  i hjärtat och hade sett 2 av dom men eftersom jag har gjort kejsarsnitt så är ärrbildningen så stor att de ger skuggor och är svårt att se. Kunde människan inte kläckt ur sig det lite tidigare. Även om hon själv var oroad så kan hon väl förklara att ärrbildningen bidrar till skuggor. Till slut så hittade hon de hon letat efter och vi drog en suck. Sen var jag helt urlakad på energi men lycklig.

På lördagen var Joel fortfarande så dålig. Jag har inte sett han sådär någongång för han bara låg och stirrade. Så vi missade Albins första fotbollscup i kungsängen. Det gick jättebra för honom och han gjorde 2 mål och två assist. Så trist med sista laget dom mötte som körde så fult spel och tränaren bara skrek och föräldrarna till barnen skrek fula ord. Inte ok någonstans.

På söndagen var de kalas för kusinen Max som är 2 månader äldre än Joel. Tyvärr var Joel så pass dåligt att han inte kunde följa med. Lilleplutt , jag tyckte så synd iom honom. Han lyckades även smitta Jens så han var dålig i förra veckan. All heder till ensamstående föräldrar som driver runt familjen själv hela tiden. Jag var helt slut med lämningar, hämtningar, jobb, läxor, middag, handling, tvätt, disk och gravid på det. Så skönt att vi annars är två som delar på allt.

Helgen började med att vår diskmaskin gick sönder ( varför går alla vitvaror sönder efter bara några år numera) och de rann ut vatten på golvet i köket.  De har varit fotboll, och sen var vi bjudna till Hanna och Micke och barnen för Moa fyllde år och hade kalas förra helgen men då kunde vi inte. Alltid lika trevligt! På söndagen var Joel iväg på dagiskompisen Viggos kalas . Igår hade jag så mkt energi och även idag och de var tur när de var rekord på diabetic designed idag med 300 order rader.

Jens är iväg på nån ledarskaps utbildning som fotbollsförbundet har.

Joel älskar pokemon så han var så nöjd när han fick sätta upp en pokemon affich på dörren till nya rummet. Han kan så  många namn i pokemon och jag förstår verkligen inte hur han kan komma ihåg alla.

På onsdag ska jag göra glukosbelastning trots att mitt blodsocker är bra men eftersom jag gick över med Joel två veckor förra gången så blev han så pass stor så jag måste göra glukosbelastning denna gång. Får direkt dåligt samvete för jobbet eftersom jag kommit sent då mkt nu med mvc besök och ultraljud.

/ A

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sist vi hördes så var ju frågan om Joel skulle orka med att laga mat då han haft feber dagen innan men han blev frisk och orkade genomföra den sista bjudningsmiddagen för varandra. Det var samtidigt dags för första mello deltävlingen. I denna famil...

2024 har startat men låt oss gå tillbaka ett steg till 2023.   Jag hade riktigt julkänlsa inför julen 2023. Ingen stress, ingen press och massor med snö. Jag verkligen njöt av lugnet trots att vi gjort annorlunda då Jens var ledig mellandagarna o...

Årets sista dag idag som skrivs ut 123123 om man hade bott i ett annat land . Enligt tradion så brukar jag sumera året här inne genom att gå tillbaka och se vad vi gjort.    Januari:   Vi började det nya året med att åka upp till kungsberget ...

I början på oktober så var vi syskonskaran med några av våra barn på AIK match. Jens körde gänget till matchen och åkte sen vidare till mulle meck parken och lekte.         Så har vi firat pappan i familjen som fyllde 37. Detta firades med ke...

Semestern är förbi och hösten med tillhörande vardagen är här. Jag vet inte vart tiden tar vägen, det känns som man inte hinner någonting. Känner mig ledsen och glad på samma gång. Harmoni med vissa saker och oroligher med andra. En typ av balans. Me...