Det känns som jag kommit in i något två veckors uppdaterande här. Tiden räcker inte till, lusten för att skriva är lika med noll men känslan av att kunna gå tillbaka hit och uppleva vissa minnen gör att jag ändå vill skriva. Sitter här i soffan med en het liten Joel bredvid mig. Han har legat i min famn i två dar och av alla sjukdomar så är just feber lite mysigt för den tillbringar så mycket gos och det är då man kan säga att inget ont som inte har nått gott med sig. Jag har också varit dålig så de har varit skönt att ta det lungt. Idag stängdes även vattnet av här hemma och man inser inte hur bra man har det med rinnande vatten i kranen i vanliga fall. Att gå på toa blir ett projekt, ett ännu större med feberpärlor i pannan. Den sista tiden har vi haft otur med vab men ser ändå att vi hann jobba 2,5 månad in på höstterminen innan sjukdomarna slog till som bra eftersom jag bytt jobb.

Snön damp ju ner från ingenstans här för ca två veckor sen. Vi älskar ju snö i våran familj så efter jobb, dagis och skola drog vi ut i pulkabacken och rejsade. Så kul och man får en kick av att inte bara gå hem och laga mat och alla andra vardagsbestyr. Snön försvann ju nästan lika fort som den kom men den gav mersmak för snölek, varmchoklad med grädde och grillad korv.

Jensa stack iväg till Stockholm och träffade sin stora idol (säger man ens idol i vuxen ålder?) ,jaja sak samma så var Bruce Dickinson här och signerade sin bok och Jens åkte dit och tog i hand och fick sin bok signerad.Älskar när man samlar på sig minnen för livet. Tycker det är så fantastiskt att vi båda tycker att musik är det viktigaste förutom familjen.

För de är få som kan förstå vad musik gör med en och vilka känslor den inbringar och hur mkt tid den kan uppta.

Vi var även ner och provade att spela bowling med pojkarna. Dom var så duktiga och tyckte verkligen de var skoj. Det där kommer vi göra fler gånger. Sen vann ju jag också ;-)  Haha jag är verkligen ingen tävlingsmänniska och är sämst att ha med i sitt lag när det är tävlingsdags, men när det gäller monopol då är det allvar! Det var så vå vackert nere vid fågelparken också när vi gick hem.

I veckan som var så vart jag klar hos kiropraktorn, åt middag med fina Carina på pinchos, blev godkänd på den årliga tandläkarkontrollen och så sålde vi våra köksmöbler och köpte nya. Världens bästa Jensa höll på och snickarade möbler till 24:45 i fredags. Så fint blev det! Nu river han kaklet som ska få sig en uppfräschning. Den sista november så var det 10 år sedan vi flyttade till vårt hus. Tiden går men vi har hunnit med mkt också. Våran äldsta som snart fyller 6 år som blivit så duktig på att skriva och rita. Våran yngsta som också utvecklats så mkt på rit men även bokstavsfronten. Älskar dom så det gör ont , älskar hur dom är med varandra, älskar hur dom är mot andra. Hur dom leker så fint med varandra och hur fint dom leker utan varandra. Så galet stolt och deras värderingar man ser trots deras riga ålder.

I lördags var det dags för Norells årliga bordhockey turnering hemma hos Fredrik och Linda och pojkarna där de har varit de senaste åren eftersom Fredrik vunnit. I år ändrades reglerna och den som förlorade skall annordna nästkommande turnerning. Min käre make vann och nästa års turnering hålls hemma hos pappa och mamma.

 Svårt dock att toppa dessa år som varit på Snöbärs och maten i år var toppen! Barnen bjöd på show också, älskar att musiken ligger i alla barnens ådror. Musik är verkligen medicin, tycker jag. Just nu Miss you med Adele healar mig från topp till tå just nu.

Lucköppningen har börjat med Albin som valt en kalender där han får djur såklart och Joel en med paw patrol. Själva julkalendern tyckte jag öppnade dåligt med mobbningsscenerna men den knappar in. Saknar dock den riktiga julkänslan som jag tycker julkalendern ska medföra. I söndags byggdes det pepparkakshus och fortsattes att bytas gardiner och sätta upp julbelysningen. Blev så mysigt här hemma men tyvärr blir det inte lika fint på bild.

Nu ska vi kurera oss och jag ska ge Joel hostmedicin så kanske vi är på banan i slutet av veckan och kan återgå till vardagsliv. Avslutar med Bruce intervjuven där han sa nått så förbaskat bra " Vår uppgift är att inte dö idag". Jag tolkar det som att allt annat är bagateller för om vi gör vår uppgift dvs att inte dö idag så betyder det att vi får uppleva morgondagen. Vad annat kan vara viktigare?

/ A