Buketten från min käreste som väntade på mig i bilen förra fredagen. Älskar dessa små romantikstunderna!  

Hösten är här med besked och visar sig från sin otroligt vackra färgglada soliga sida men även sin mörkgrå blåsiga och kyliga sida. Förra helgen var vi äntligen lediga hela familjen så vi åkte ner till skolparken för den årliga höstfotograferingen och det blir svårare och svårare att fota pojkarna. Men med lovord om att leka i lekparken går det okej. Bilderna blir alltid så dålig kvalitet när man lägger upp i bloggen.

På söndagen väntade en dag som Albin väntat på så länge. Han har tjatat på morfar om att få gå på Aik match eftersom jag inte vågar köra in mot stan. Så nu var det dags för Albin, mig och morfar och mormor att gå på Aik. Det var tidigt match och lite jippon utanför så han fick fiska fiskdamm och kasta boll och träffa gnagis. Sen var det dags att gå in på arenan och se på matchen AIK mot Jönköping. Den synen när han står med halsduken över huvudet och tog i och sjöng " ÅH vi är AIK " kommer jag aldrig glömma och som han hurrade när dom läste upp Stefan Ishizakis och Nils-Eric Johanssons namn , vilka fantastiska minnen för livet. Ledsen Jens men detta blir ingen djurgårdare ;-)

I tisdags var jag på min andra behandling hos fantastiska Sophie och jag kan säga att nu är min huvudvärk väck och axlarna känns så mkt bättre. Dock rekommenderade hon mig att gå till kiropraktorn så dit bär de av på fredag.

I onsdags var det äntligen dags att träffa brudarna igen, dvs Fia, Sophie och Malin. Vi träffades hemma hos Sophie som bor så himla fint. Där lagades det lax och skagenröra och lite alkoholfritt bubbel (nästa gång lämnar vi bilarna hemma tycker jag ;-). Jättemysigt som vanligt och sitta och prata med dessa tre helt fantastiska tjejer som jag gått i samma klass som.

I fredags tog vi finbilen till jobbet och åkte förbi våran andra bil och såg att de var punka. Suck och stööööön! Men när man har en fantastisk bror som jag har så löser det mesta sig även om de kommer svida lite just i dessa tider.

I går jobbade jag och det blir inte detsamma med helgen då. Känner mig inte alls redo att jobba imorgon fast jag tycker det är skoj egentligen. Igår började så mkt bättre och jag har sett fram emot Uno Svenningsson som jag önskade redan förra året men dock längtar jag mer till att få höra honom sjunga för gårdagens avsnitt var lite segt. En skön söndag med massa fix dock så klädde jag inte på mig förens vid 14:30, så himla skönt!  Joel chockade oss alla när han lärt sig säga rosa, grön och blå på engelska ;-) En sån fantastisk liten kille som tyvärr inte så många får komma nära. Men jag gillar att han integritet.

Nu sprider sig kampanjen #metoo runt i världen. En kampanj som gör mig helt jäkla förkrossad och förbannad! Så jäkla hjärtkrossande att få höra om alla kvinnor som utsatts som alltid känt att de dom varit med om varit fel men inte vågat eller känts sig hörda nog att berätta, kanske till och med anklagat sig själva. Att nu våga berätta, att veta att man inte är ensam, att känna att folk lyssnar är så viktigt. Det är aldrig acceptabelt att bli tafsad på , att höra oanständiga förslag eller bli tvingad till någon sexuell handling. Jag själv kan också ställa mig i ledet med många händelser där det inte gått så långt som för många andra men helt klart över gänsen. Ett exempel var när jag gick i 7:an och de var en dörr som ledde till toaletten på skolan. När jag gick igenom den så puttades det en kille rakt in i min famn  och så sa kompisgänget som hållt utkik " Nu Nils så har du fått tagit henne på F****N".  Då reflekterade jag inte så mkt över det för det var "vardadagsmat" men sen kampanjen började snurra så tänker jag ändå hur sjukt det är. Hur utsatt man är speciellt som tjej och hur normalitiserat det är i tonåren. Känslan av att man vill bli accepterad och passa in som kanske gör att man rycker på axlarna.  Men skrämmande att jag fortfarande accepterar att jag faktiskt inte vågar gå en kvällspromenad själv för jag är rädd. Rädd för att gå ut...själv! Rädd att träffa på någon som inte lärt sig ordet Nej!

Vi, jag och Jens har ett sånt otroligt viktigt "arbete" framför oss att lära pojkarna en vettig människo syn och framför allt att NEJ är NEJ alltid, oavsett vad det gäller. Samtidigt så önskar jag alla som är föräldrar till flickor att lära dom att VÅGA säga NEJ.  Det är nu vi kan forma och förklara och betona att kärlek inte alls börjar med bråk utan med respekt. VI som är småbarns föräldrar  kan ändra framtiden genom att forma våra små till världens bästa människor som inte behöver gilla alla men visa respekt. Jag har stor tro i att framtiden kommer bli så jäkla mkt bättre för världens just nu är helt jävla galen.

Ha en bra vecka, imorgon skulle vi gå på Lady Gaga men hon har ju flyttat fram sin konsert så nu ska jag njuta av min sista vecka i livet som 31 åring. Herregud hur gick detta till, jag är ju inte ens vuxen!

/ A