Joels dagisavdelning fortsätter och värma våra hjärtan. I fredags hade dom gått ut i plockat blåbär i skogen och sen gått tillbaka till dagis och gjort blåbärspaj. Dom hittar på så mkt mysigt! Känns så tryggt att lämna honom där och han har älskat det sen första stund. Dom öser beröm över honom , hur duktig han är. 

I lördags var det dags för vårat årliga besök på parken zoo. Vi insåg att helgerna försvinner och detta var chansen om vi skulle hinna med det i år. 

Vi hade packat ner pastasallad och fika så vi klarade oss fint under dagen. Dock hade vi klätt oss för varmt för det sprack ju upp och blev jättevarmt och fint. 

Men jag slutar aldrig att förvånas över folk. När vi kom till babianerna så stod det ett gäng och kastade över bananer och päron till dom. Det står överallt att man inte får mata djuren och det hör väl till allmänt förnuft!! Så blir jag så irriterad att världen är på sne så man vågar ju inte säga till heller. 

Till Joels förtjustning så låg lejonen precis vid fönstret och vilade sig.

Efter vi var mätta på alla djur så gick vi vidare till karusellerna. Dom ingick i entrén i år och det var toppen. Pojkarna åkte för fullt. Mamman i familjen lyckades slippa undan. Dock har vi så tur i kärlek så vinsten av choklad uteblev ;-)

På söndagen hade vi fixar dag och sen var vi och fikade hos Fredrik , Linda och pojkarna. Dom ska passa våra pojkar i helgen så vi ska på kräftskiva. 

Sitter och lyssnar på musik i mina hörlurar. Musik är min terapi och jag kan inte förklara känslan i min kropp när jag hör en riktigt bra låt!  Ibland önskar jag bara att vissa låtar kommit ut när jag var i 8 års åldern och inte hade det så lätt i skolan. 

Ibland funderar jag på vem jag varit och hur jag sett ut idag om jag haft ett annorlunda förflutet. Jag hade nog varken varit bättre eller sämre men kanske mer säker och mer framåt. Inte så fundersam och kanske inte analyserat allt i minsta detalj. Vågat tro på mig själv. Kanske hade jag tagit det där steget och letat upp en kör fått utlopp för min sång.

Jag försöker iallafall att varje dag vara den bästa versionen av mig. Jag tror nog inte att folk vet hur osäker jag kan vara vissa dagar och jag brukar alltid gå med huvudet neråt i korridoren på jobbet men idag hörde jag Lalehs textrad " Nä jag tittar inte ner mer, jag tittar upp mot himlen" och valde att titta upp och det resulterade i ett hej till personen jag mötte. 

Jag ska nog hänga upp en sån skylt ovanför spegeln som dom har på Joels avdelning på dagis :

Hej Fina Du! 

Kul att se dig! 

Ha en fortsatt bra vecka och kom ihåg

" It's not happy people who are thankful.

  It's thankful people who are happy " 

/ A