Godkväll från ett hem som nu luktar mer rent en kräks vilket det inte gjort de senaste dagarna. Imorgon är det dags för mig att gå tillbaka till jobbet men Jens blir hemma med Albin på grund av 48 timmars reglerna.

Fy vilken hemsk vecka! Var ju hemma i onsdags för min rygg och efter en dags vila kändes den bättre men däremot fick jag en rejäl förkylning. Natten till torsdag så drabbades vår lille kille av magsjukan! Vilken fruktansvärd sjukdom det är. En av det värsta när det kommer till ofarliga sjukdommar. Vi fick stå i och tvätta hela natten och vakade den lille. På torsdagen så kräktes han också och då var jag hemma med honom. Känslan när man själv är dålig med feber och han kräks ner hela vår säng är ju inte den bästa. Jag började riva i sängkläderna och medans så bajsar han ner sig och jag lyfter ner alla sängkläder och en pojke i ett och samma lyft ner till undervåning för sanering. Bäddade rent och la honom igen för att vänta på nästa kaskad. Dock så uteblev det och han blev allt piggare.

Natten mellan fredag och lördag så vaknade Jens och jag samtidigt av att vi mådde kasst. Så nu var det våran tur att hänga över toan. Skönt att Albin var piggare men samtidigt jobbigt då han ville göra roliga saker medans vi bara ville hänga inne på toan. Han var dock jätteduktig och nöjde sig med film och puzzel.

Vi blev piggare och hoppet rusade i oss på söndagen att alla kanske var på bättringsvägen! Halleluja! Men så kom vändingen och Albin kräktes natten mellan söndag och måndag. Kan jag säga att psyket åkte ner i backen!! Så jäkla slut psykiskt och fysiskt så man bara ville lägga sig på golvet och blunda.

Nu mår vi alla bättre och hela huset är skrubbat från topp till tå. Det börjar se ut som ett hem igen istället för en kemtvätt med tvätt precis överallt!! Sängkläder är bytta (FÖRHOPPNINGSVIS)  för sista gången på en vecka  och vi är alla rena och fräscha! Men vi är trötta så trötta då man inte fått bra sömn på över en vecka eftersom varje litet sväljljud Albin gjort så har man vaknat upp och varit beredd med hinken. Vi är ju så bortskämda med bra sömn även sen Albin kom men den här veckan har varit tuff. Så glad att Jens och jag har varandra och kan hjälpas åt. Tänk alla duktiga ensamstående föräldrar, ja det finns inte ord för hur imponerad jag är över dom.

Tack till världens bästa mamma som trotsat rädslan för att bli smittad och kommit med yoghurt, bröd och så till oss då vi inte kunnat gå ut. Du är guld värd.  

Nu ska vi samla kraft och försöka se allt roligt och positivt som väntar oss.   

/ A