I fredagskväll så gick min älskade mormor bort. Saknade och sorgen är så otroligt stor men jag vet ju att min morfar fått tillbaka sin älskade som han längtan så efter. Mina tårar rullar titt som tätt och känslan att aldrig få krama om henne och stryka hennes rygg och känna hennes satinliknade klänning på handflatan är ofattbar. Jag har inte fattat det ännu, älskade lilla mormor!   

"Mormor min mormor varför just du?
vi som skulle haft så roligt här & nu!
Mormor tar morfar i handen & omfamna varandra
eran kärlek kommer lysa ända ner till oss andra.
smärtan är stor & jag försöker blunda hårt
men varför är det så svårt?
Snälla gud ta hand om min vän
så kommer jag sen.."