Något som stör mig otroligt mycke är hysterin kring amning. Som ni förstått så ammar inte jag längre utan ammande bara tills till Albin var sex veckor. Jag kan helt enkelt inte eftersom min mjölk försvann. Nu tänker säkert många precis som dom säger på bvc : " Mjölken kan inte bara ta slut " .

Men det är exakt vad som hände mig och många med mig. Kanske beror det på amningshysterin som börjar redan vid inskrivningen om att man SKA amma. Man var tvungen att skriva in i journalen om man tänkte amma.  Detta kanske skapat en inre stress hos mig som gjorde att mjölken bara tog slut. På bvc gav mig de rådet " Fooooortsätt att ge brösten"  Men hur ska det gå till då jag har en liten hungrig pojke som blir hysterisk eftersom de inte fanns något att hämta! Provade att pumpa ut och efter en timmes utpumpning så låg det lite liiite på botten och skvalpa.

Sen att folk ens frågar  " Ammar du ?" Eller  " Går det bra att amma?"  Hur kan man fråga det, förstår man inte hur känsligt ämne det är när man inte kan? Och svarar man nej på frågan så förväntar sig alla en förklaring och jag känner att jag måste ge en! Vad spelar det dig för roll om jag ammar eller inte? Jag skulle aldrig fråga någon om såna saker. Det är ju precis som att tjata på folk om dom inte ska skaffa barn och i grunden kan det ju ligga att dom försöker men inte KAN få barn.

Känslan dom ger än redan på mvc är att man är en kass mamma om man inte ammar. Det är den största lögnen! Jag är den bästa mamman jag kan och har gett så otroligt mkt närhet och trygghet till min son ändå. Jag har mått så psykiskt dåligt över att amningen inte funkat för mig för det var något jag absolut ville. Tror dom inte att man suttit där varje gång vid matning och kämpat med blödande bröstvårtor och mängder med tårar som rullat ner från mina kinder. Att man gett allt? Tror dom bara att man gav upp?

Varför behöver inte pappan ha samma samvetskval över att han inte heller kan amma?

Att börja ge ersättning var mitt absolut bästa beslut i det här. Sen den dagen har jag njutit till fullo och pappa Jens har fått en helt annan kontakt med sitt barn! Det har även gett en frihet på det sättet att jag kan ta mig ut. Jag är alldeles för blyg för att kasta fram dom här hängpåsarna mitt bland folk. Till en början smusslade man med det för folk inte skulle få reda på att jag inte ammade  men nu bryr jag mig inte ett smack om vad folk tycker eller tänker, nu säger jag det rakt ut!

           Mitt barn får ersättning och mår hur bra som helst och jag är absolut inte en sämre mamma för det!

Var bara tvungen att få skriva av mig det här som jag burit inombords!

/ A